Kommentar, Stockholm, 20 februari 2019 

Under Burmas unionsdag den 12 februari stoppade polisen i Loikaw, huvudstaden i delstaten Karenni (Kayah), ytterligare ett demonstrationståg. Uppskattningsvis 5 000 – 6 000 demonstranter från minoritetsgruppen Karenni (Kayah) var på väg mot den nyligen resta statyn av general Aung San för att protestera mot inskränkningar av etniska minoriteters rättigheter i landet när de möttes av motstånd. Polisen upprättade barrikader och avlossade vattenkanoner, tårgas och gummikulor mot demonstranterna  för att stävja protesterna. Enligt uppgift skadades omkring 20 personer. Polisens våldsanvändning har kritiserats av bland andra FN:s rapportör för mänskliga rättigheter i Burma.

Beslutet att resa bronsstatyn föreställande general Aung San till häst har kritiserats av många invånare i Loikaw och liknande initiativ har mötts av protester i andra minoritetsområden. General Aung San, Aung san Suu Kyis far, ses av många som en nationalhjälte i Burma och ledde självständighetsrörelsen i landet. Unionsdagen firas varje år för att högtidlighålla undertecknandet av det så kallade Panglongavtalet den 12 februari 1947, i vilket general Aung San bland annat lovade de etniska minoritetsområdena autonomi i ett federalt Burma. Kort efter att avtalet undertecknades mördades general Aung San och Panglongavtalets löften infriades aldrig.

General Aung San, som var från Burmas etniska majoritetsgrupp Bamar, ses även som grundaren av Burmas militär Tatmadaw. Många av Burmas minoritetsområden har drabbats hårt av militärens våldshärjningar och övergrepp både innan och efter självständigheten. Trots löften om ökat självstyre i minoritetsområden, finns inga tecken på att Burma går i en sådan riktning. Landet är i högsta grad centralstyrt och minoriteter diskrimineras på många sätt. Bland flera i de etniska minoritetsområdena anses därför resandet av statyer av general Aung San som problematiskt och snarare som en manifestation av centralmaktens dominans än ett erkännande av Panglongavtalets löften. Lokala regeringskontor har på flertalet orter fått ta emot kritik från upprörda invånare som hellre hade sett statyer av minoritetsgruppernas egna hjältar resta.

Förra veckans våldsamma nedslag mot demonstranter hade föregåtts av gripanden av och nedslag mot andra som protesterat mot resandet av statyn i Loikaw. Sedan i juli 2018 uppges 82 demonstranter ha arresterats och flertalet skadats.

Fred och försoning efter 70 år av inbördes konflikter är en av Burmas absoluta ödesfrågor. Regeringen har hittills inte visat prov på att de kan eller vill lösa denna svåra fråga. Uppförandet av statyer är ett av flera tecken på detta. Regeringen styr minoritetsområdena med fast hand. Bland annat genom att utse de lokala borgmästarna. Och tillslagen mot demonstranter har varit många och hårda. Inte bara i Loikaw. Ett positivt tecken på solidaritet över etniska gränser är däremot att ungdomar protesterade i Yangon till stöd för demonstranterna veckan efter tillslaget.  

Svenska Burmakommittén har tidigare uppmärksammat att civilsamhällets utrymme att verka under senare tid blivit allt mindre. Tisdagens demonstration är bara den senaste i en rad protester som våldsamt slagits ned av myndigheter. Det har även blivit allt svårare att bedriva oberoende journalistik i landet. Yttrandefrihet och åsiktsfrihet är av största vikt för landets demokratiska utveckling, situationen i Loikaw är ytterligare ett tecken på att utvecklingen går åt fel håll.