Inledning
Nyligen avslutades den 37:e sessionen av FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève. FN:s rapportör för mänskliga rättigheter i Burma, Yanghee Lee, presenterade sin senaste rapport och den FN-tillsatta oberoende internationella utredningskommissionen (fact-finding mission, FFM), som har till uppgift att utreda anklagelserna om grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna i framförallt Rakhine och norra Burma, gav en muntlig uppdatering av sitt arbete. Rapporterna från FFM och Yanghee Lee var båda alarmerande och rådets medlemmar hade ett högre tonläge än vid tidigare möten. Sverige gick längre än många andra länder och sade att man nu på allvar måste överväga att hänvisa situationen i Burma till den Internationella brottmålsdomstolen. Yanghee Lees mandat förlängdes ytterligare ett år, trots att Burma ville att hon skulle bytas ut.

Rapport från FN:s rapportör för mänskliga rättigheter i Burma
I sin rapport sade Yanghee Lee att hon efter sin senaste resa till Bangladesh, och allteftersom mer information om våldet efter den 25 augusti 2017 framkommit, hade blivit alltmer övertygad att händelserna i Rakhine bar kännetecknen av folkmord. I december 2017 sade Burma upp allt samarbete med henne och nekade henne tillträde till landet. Hon konstaterade även att det nu fanns fler rohingyer utanför Burma än i landet. Militärens våld och övergrepp var ingen nyhet utan följde gamla mönster av förtryck, inte minst i landets minoritetsområden.

Yanghee Lee, som själv intervjuat fler än 100 överlevande rohingyer, ville att alla medel skulle sättas in för att utkräva ansvar. Hon menade samtidigt att FN bör reflektera över sitt eget agerande i samband med våldskampanjerna i norra Rakhine under 2016 och 2017. Hon efterlyste en extern utredning för att ta reda på om FN och det internationella samfundet kunde ha agerat annorlunda för att förhindra eller på annat sätt påverka händelseutvecklingen.

Utöver krisen i Rakhine så tog hennes rapport upp situationen i Kachin och norra Shan, inte minst det desperata tillståndet för de omkring 100 000 internflyktingar som alltjämt levde i läger dit hjälpsändningar kraftigt begränsades av den burmesiska regeringen. Sedan maj 2016 hade inga internationella hjälporganisationer fått tillträde till områden utom regeringskontroll, och under 2017 hade tillträdet minskat även till regeringskontrollerade områden.

Inga egentliga framsteg hade gjorts när det gällde rättsväsendet och att reformera repressiva lagar under NLD:s tid vid makten, menade rapportören. Nya och gamla lagar användes alltjämt för att tysta kritiker. Utrymmet för civilsamhället krympte och situationen för människorättskämpar och journalister var alltmer riskabel. Yanghee Lee förordade ett omfattande reformpaket för att anpassa Burmas lagstiftning till internationell standard. Regeringen uppmanades att snarast åtgärda repressiva lagar, såsom Unlawful Associations Act, Official Secrets Act och News Media Law. Yanghee Lees tal finns att läsa här och hela rapporten finns här.

Muntlig uppdatering från den oberoende utredningskommissionen
Även från den oberoende utredningskommissionen (FFM) var kritiken skarp. Liksom Yanghee Lee hade de nekats tillträde till Burma och istället genomfört djupintervjuer med vittnen och överlevare utanför landets gränser. Fler än 600 djupintervjuer hade genomförts och kompletterats med foton och satelitbilder. Angående Rakhine konstaterade FFM att övergreppen där sannolikt utgjorde brott mot folkrätten enligt internationell rätt. Informationen visade på ”våld av en extremt grym natur”. Statliga säkerhetsstyrkor hade i samband med händelserna gjort sig skyldiga till omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna, däribland angrepp mot civila, utomrättsliga avrättningar, tortyr och våldtäkter och andra former av sexuellt våld.

Utredarna menade att omfattningen av våldet och statens inblandning pekade mot att det var organiserat och planerat i förväg, vilket skulle utredas i mer detalj. FFM:s slutrapport väntades i september 2018 och då skulle även rekommendationer för uppföljning och rättsskipning presenteras. FFM-ordförandens anförande finns att läsa här.

Burmas kommentarer
Burma menade att framsteg gjorts i fredsprocessen och implementeringen av den Kofi Annan-ledda Rakhine-kommissionens rekommendationer. I och med terroristattackerna i Rakhine i augusti 2017 förändrades situationen drastiskt och regeringen hade sedan dess prioriterat säkerhet.

Ambassadör Htin Lynn förklarade att man såg mycket allvarligt på uppgifter om brott mot mänskligheten och försäkrade att dessa uppgifter skulle utredas noggrant av regeringen. Han nämnde att militären redan hade genomfört en utredning av den massgrav som uppdagades i Inn Din och att de ansvariga individerna ställts till svars. Burma krävde att Yanghee Lee skulle bytas ut. Landet sade sig inte ha problem att samarbeta med FN:s rapportör för mänskliga rättigheter men att Yanghee Lee som person var inte lämplig då regeringen ansåg att hon varit partisk. Ambassadören försäkrade också rådet om att det arbete som gjorts med att jämna hela byar med marken inte var något annat än förberedelser för återuppbyggnad.

Sveriges kommentarer
Sverige uttryckte stark oro över situationen i Rakhine där rapporter om utbrett och systematiskt våld och sexuella övergrepp tydde på att brott mot mänskligheten hade begåtts. Att hänvisa situationen i Burma till den Internationella brottmålsdomstolen måste nu allvarligt övervägas. Vissa positiva steg hade tagits av regeringen men åtgärder för att få ett slut på diskrimineringen mot rohingyer var helt otillräckliga och situationen i Rakhine var inte sådan att ett återvändande kunde påbörjas.

Sveriges representant påpekade även att militärens övergrepp fortgick i andra delar av landet och att straffrihet rådde i dessa konfliktområden. Den minskande press- och yttrandefriheten lyftes också som en särskilt oroande utveckling. Läs hela ambassadör Veronika Bards tal här.

Svenska Burmakommitténs kommentar
Sammanfattningsvis kan man konstatera att det råder stor enighet om att övergrepp på stor skala begåtts och fortsätter att begås på flera håll i Burma, framförallt i norra Rakhine, Kachin och norra Shan. Överväldigande information talar för att brott mot folkrätten har begåtts av den burmesiska militären och andra statliga säkerhetsstyrkor. Både Yanghee Lee och FFM var mycket skarpa i sin kritik mot regeringen. Likaså fördömde så gott som alla länder våldet och uppmanade Burma att samarbeta med FN:s rapportör och FFM.

Inte minst de fruktansvärda rapporter om militärens utbredda användning av sexuellt våld i norra Rakhine fördömdes i det närmaste unisont. Flera länder flyttade fram sina positioner under diskussionerna i Genève, däribland Sverige som nu säger att man allvarligt måste överväga att hänvisa situationen i Burma till den Internationella brottmålsdomstolen. Under juli 2018 är Sverige ordförande i FN säkerhetsråd och har då möjlighet att föra upp frågan på säkerhetsrådets agenda. Det är viktigt att Sverige med kraft arbetar för att frågan tas upp av den Internationella brottsmålsdomstolen för att skyldiga ska kunna ställas till svars. I Burma råder i princip total straffrihet för militärens brott mot civila, som pågått i decennier.

I Genève diskuterades även en så kallad IIIM-mekanism för Burma liknande den för Syrien och universell jurisdiktion. Beslut om en IIIM-mekanism kan tas i FN:s generalförsamling där säkerhetsrådets vetorätt inte spelar in. Däremot kan den inte ersätta en utredning av den Internationella brottmålsdomstolen då en sådan mekanism inte är en domstol och därför inte prövar fall. Men en IIIM-mekanism skulle vara till stor nytta för framtida utredningar genom att den samlar information som i framtiden kan delas med domstolar och därmed underlätta ansvarutkrävande.

När det gäller universell jurisdiktion kan Sverige driva på inom ramen för EU att flera länder går ihop och samarbetar kring detta. Som Sverige sagt så många gånger om Burma: ”straffrihet kan inte accepteras” – nu är det upp till bevis om Sverige kan leverera i enlighet med sina ord.