Resolutionen uppmanar också Burmas regering att sätta stopp för det våld som fortfarande pågår mot olika minoriteter runt om i landet. Den trycker särskilt på vikten av att ansvariga ställs inför rätta och påminner samtidigt om FN:s eget ansvar för detta. FN:s säkerhetsråd har mandat att hänvisa Burma till den internationella brottmålsdomstolen för folkrättsbrotten i landet. Men då krävs att säkerhetsrådets medlemmar enas om ett beslut, vilket de hittills inte lyckats med. Med tanke på de låsta positionerna är det inte troligt att säkerhetsrådet agerar på länge. Tidigare fanns förhoppningar om att generalförsamlingen därför istället skulle ta andra initiativ. Exempelvis undersöka om det är möjligt att inrätta en specialdomstol. Men att döma av denna resolution är detta ett steg generalförsamlingen ännu inte är beredda att ta.

Burmas regering uppmanas också att stoppa den allvarliga diskriminering som alltjämt fortsätter mot rohingyer i landet. I relativt starka ordalag uppmanar resolutionen Burmas regering att ge rohingyer möjlighet till medborgarskap och sätta stopp för de nedsättande och avhumaniserande budskap om rohingyer som sprids på internet. Burma har hittills avfärdat liknande uppmaningar, och hävdat att FN missförstått situationen i Rakhine. Det återstår att se vad uppmaningarna kan leda till, men det är intressant i sig att så många länder står bakom de kritiska skrivningarna.