Redan under tidigt 2000-tal började det planeras för utbyggnad av vattenkraften i Burmas nordligaste delstat Kachin. Under den dåvarande militärjuntans ledning skrevs överenskommelser om sju planerade dammar. Den största av dessa var Myitsonedammen som planerades ligga där floderna N’mai och Mali flyter samman och bildar Irrawaddy. Irrawaddy är landets största och mest kända flod, den löper som en livsnerv genom landet via städer som Myitkyina, Mandalay, det historiska Bagan, Magwe och Pyay för att sedan mynna ut i Indiska oceanen via det bördiga Irrawaddydeltat. Flodens kulturella och historiska betydelse är något som kommit att spela stor roll i debatten om utbyggnaden av vattenkraften. Planerna på att dämma floden möttes av protester från lokalbefolkning, aktivister och miljöforskare.

2009 påbörjades arbetet med Myitsonedammen trots protester. Dammen beräknades kosta 3,6 miljarder dollar och skulle till största del finansieras av China Power Investment Corporation (sedan 2015 kallat State Power Investment Corporation, SPIC, ägt av den kinesiska staten). Men två år senare förklarade den dåvarande presidenten Thien Sien projektet avbrutet, i enlighet med ”folkets vilja”. Ett oväntat beslut som förbluffade Kina, omvärlden och bedömare.

En historia präglad av konflikter
För att förstå varför debatten kring Myitsone kan tjäna som en metafor för Kinas relation till Burma behöver vi backa bandet och anta ett något längre perspektiv på händelseförloppet. 

I årtionden har inbördeskrig härjat i delstaten Kachin. I det så kallade Panglongavtalet från 1947 utlovades visst självstyre för Kachin men åren gick och misstankarna växte om att löftena i avtalet inte skulle infrias. Dessutom motsatte sig den i huvudsak kristna befolkningen i Kachin centralmaktens senare försök att göra Burma till en buddhistisk nation med buddhismen som statsreligion. 1961 grundades Kachin Independence Army (KIA) som väpnad gren till den politiska Kachin Independence Organisation (KIO) och 1962 grep general Ne Win makten i Burma genom en statskupp. Sedan dess har KIO/KIA fört väpnad kamp mot den burmesiska militären för ökat självstyre. År av krig har bidragit till en stark Kachin-nationalistisk identitet i delstaten.

Ett eldupphöravtal slöts 1994. Som en följd av detta kunde delstaten öppnas för utländska investeringsprojekt. Avtalet innehöll punkter som tvingade KIO/KIA att ge upp kontrollen över flera naturresurser de tidigare kontrollerat, däribland utvinningen av jade och guld. Denna mycket lukrativa industri tillföll istället, via avtal med centralmakten, i många fall kinesiska företag.

KIO/KIA:s tidigare så viktiga inkomster från utvinningsindustrin minskade och parallellt med fler utländska investeringar ökade även sex- och droghandeln. Trots eldupphöravtalet ökade den burmesiska truppnärvaron i Kachin för att skydda investeringsobjekt. På många håll tvingades lokalbefolkningen flytta för att ge plats åt växande utvinningsindustrier, något som medförde osäkerhet och fattigdom när försörjningsmöjligheterna minskade. Sammantaget medförde allt detta en känsla av exploatering och uppfattningen att centralmakten försökte stärka sin kontroll över Kachin.

Västvärldens isolering driver Burma närmare Kina
Under 1990-talet införde västvärlden sanktioner mot Burma som svar på grova människorättskränkningar. Landet, som redan var isolerat från omvärlden, blev alltmer beroende av Kina som handelspartner. Under 2000-talet godkände det militärledda Burma flera stora kinesiska investeringsprojekt, däribland sju vattenkraftverk i Kachin. Det största av dessa, Myitsone, var tänkt att exportera 90 procent av den producerade energin till Kina. Samtidigt lever en stor del av befolkningen i Kachin i fattigdom och infrastrukturen är eftersatt – stora delar saknar elförsörjning.

Oro uttrycktes också över hur byggandet av dammen skulle påverka den kringliggande naturen och den inverkan bygget skulle få i människors liv. Flera experter uttalade sig och kunde konstatera att mark uppströms riskerade att drabbas av översvämningar medan flödet nedströms om dammen riskerade att bli mycket oregelbundet. De menade att påverkan på ekosystemet kring Irrawaddyfloden inte bara skulle innebära att hushåll kring Myitsonedammen tvingades flytta utan också att de som livnärde sig på floden genom exempelvis fiske skulle få allt svårare att försörja sig. Stora naturvärden riskerade att gå förlorade. Människor som under byggnadsåren tvångsförflyttades har i flera fall rapporterat att deras nya bosättningar omges av obrukbar mark.

En stark lokal opinion mot Myitsonedammen växte fram som så småningom spred sig bortom Kachins gränser och blev något av en nationell angelägenhet. Myitsonedammen blev en symbol för Burmas beroendeställning gentemot Kina. Att det dessutom var just Irrawaddyfloden som skulle dämmas gjorde frågan alltmer laddad.

Burma öppnar sig mot omvärlden
2011 gick Burma från diktatur till ett mer demokratiskt statsskick. Generalerna hade hängt av sig uniformerna och bildat ett politiskt parti och landet började öppna sig för omvärlden. Censuren hävdes och politiska fångar släpptes, däribland Aung San Suu Kyi. Västvärlden drog tillbaka sanktionerna mot landet och de utländska investeringarna ökade. Beroendet av Kinas investeringar minskade och flera bedömare menar att detta var en av huvudorsakerna till att generalerna kände sig tvungna att öppna sig mot omvärlden.

Aung San Suu Kyi och hennes National League for Democracy (NLD) hade bojkottat valet 2010 men förberedde sig nu för fyllnadsval 2012 och nationella val 2015. Hennes uttalanden mot byggandet av Myitsonedammen fick starkt stöd. 2011 kallande hon projektet för “farligt” och “splittrande” för nationen. Hon var också noggrann med att poängtera vikten av att Kachininvånarnas röster uppmärksammades och att deras önskningar togs i beaktande. En månad efter Aung San Suu Kyis uttalande förklarade president Thein Sein projektet avbrutet. Ett beslut som av många yttre observatörer tolkades som ett progressivt steg i Burmas demokratiseringsprocess.

Pendeln vänder åter mot Kina
Efter militärens brutala övergrepp mot minoritetsbefolkningen rohingya i augusti 2017 började omvärlden återigen vända sig emot Burma. Tillströmningen av framförallt västerländska investeringar minskade och Kinas position som landets viktigaste handelspartner var återigen ohotad. Även på den politiska arenan försvarade Kina Burma, bland annat genom sin vetorätt i FN:s säkerhetsråd. Burma drogs åter allt längre in i Kinas intressesfär. Myitsonedammen seglade på nytt upp som en politisk fråga.

I december 2018 besökte Kinas dåvarande ambassadör till Burma, Hong Liang, Kachin. I ett uttalande efter besöket hävdade han bestämt att befolkningen i Kachin inte hade något emot att byggandet av Myitsonedammen återupptogs. Yttrandet väckte starka känslor bland allmänheten.

Tidigare i år fick Myitsonedammens motståndare ytterligare anledning att oroa sig när Aung San Suu Kyi, inför sin resa till en stor konferens om Kinas Belt and Road Initiative (BRI) i Peking, uppmanade sina landsmän att anta ett ”bredare perspektiv” på debatten om Myitsonedammen. Uttalandet tolkades som en vändning från hennes tidigare position och ledde till att motståndsrörelsen mot dammen fick nytt liv. Strax innan konferensen i Peking, lanserades kampanjen ”one dollar” med flera kända aktivister från civilsamhället och skådespelare. Genom kampanjen samlas pengar in från allmänheten för att betala den skuld på 800 miljoner dollar den kinesiska staten uppger att Burma är skyldiga som kompensation för att Myitsonedammen stoppades.

Myitsone bara en del av ett större strategiskt projekt
Myitsonedammen bör ses som en del av en mer omfattande kinesisk satsning i Burma. Det omfattande projektet China Myanmar Economic Corridor (CMEC) är en del av Kinas globala Belt and Road Initiative. Projektet omfattar stora investeringar i Burma och syftar till att koppla samman den kinesiska provinsen Yunnan med kusten mot Indiska oceanen. Olje- och gasledningar finns redan på plats mellan Kunming i Yunnan och Kyaukpyu i Rakhine, vägnätet har rustats upp och det planeras för utbyggnad av järnväg. I Kyaukpyu planeras en stor djupvattenhamn där kinesiska investerare står för den största delen av projektet.

Flera bedömare anser att Burma är ett av de viktigare grannländerna till Kina på grund av sin strategiska position. Med sin långa kust mot Indiska oceanen erbjuder Burma den kortaste vägen till kusten från de sydliga inlandsprovinserna i Kina. Dessutom innebär rutten även en alternativ handelsväg till det känsliga Malackasundet, som skulle kunna blockeras i händelse av konflikt.

Nästa år är det val i Burma och regeringen är trängd mellan ett brett folkligt motstånd till Myitsonedammen, som representerar ett bredare motstånd mot vad som ses som en ökad kinesisk närvaro och ökat inflytande och Kina, som via sin ambassad uttryckt att om inte frågan om Myitsonedammen löses kommer det “allvarligt att skada förtroendet” bland kinesiska investerare i landet.