I brist på pålitliga opinionsmätningar inför parlamentsvalet den 8 november spekulerades det vilt om vad som skulle hända. En del förväntade sig ett lägre valdeltagande, delvis till följd av pandemin men också eftersom entusiasmen för årets val antogs vara lägre än valet 2015, då Aung San Suu Kyi i opposition utmanade den militärstödda regeringen.

Väljarna överraskade dock med att ta sig ut i ännu större utsträckning än förra valet, med ett valdeltagande runt 70 procent. På många håll i landet köade människor i timmar, vissa hela dagen, för att få rösta. Även i valkretsar där NLD:s seger var så gott som självklar ville folk alltjämt utöva sin demokratiska rätt att rösta.

Andra spekulerade att NLD skulle backa och förlora mandat till framför allt mindre partier som representerar etniska minoriteter. Man väntade sig att väljarna skulle straffa regeringspartiet för avsaknaden av meningsfulla reformer under den gångna mandatperioden.

Men NLD skulle tvärtom komma att stärka sin position något och ta över 83 procent av de valbara platserna i parlamentet. Det största oppositionspartiet, det militärstödda Union Solidarity and Development Party (USDP), backade från 8,4 till 6,9 procent av de valbara platserna i det nationella parlamentet. Etniska minoritetspartier hade vissa framgångar på lokal nivå, men gjorde generellt sett sämre ifrån sig än vad många hade väntat.

Aktivisten Thinzar Shunlei Yi, från Action Committee for Democracy Development, säger att hon överraskades av det starka stödet för NLD.

– Det finns så mycket att kritisera under deras tid i regeringen, allt från misslyckandet att infria vallöften till deras repressiva attityd mot minoriteter, rohingyafolket, jordbrukare, arbetare, kvinnoorganisationer… listan kan göras lång. Men när valdagen kom var det som att inget av detta räknades, vilket förvånade mig och många andra.

Partiets starkaste kort är, naturligtvis, Aung San Suu Kyi. Hennes popularitet är förmodligen den enskilt viktigaste förklaringen till NLD:s framgångar. Enligt en opinionsundersökning inför valet var förtroendet för henne 79 procent, vilket är högre än förtroendet för parlamentet eller media.

Det starka stödet för NLD vittnar också om att den viktigaste politiska konfliktlinjen i landet fortfarande går mellan militären och det civila. Den tycks överskugga eventuellt missnöje med den senaste mandatperiodens förda politik.

Thinzar Shunlei Yi understryker att det inte är så att väljarna inte bryr sig om vad regeringen gjort eller inte gjort under de senaste fem åren, utan att de snarare har tålamod.

– Vilka misstag NLD än gjort så bleknar det i jämförelse med vad militären gjort under de senaste decennierna, och därför är många beredda att ge NLD en till chans, säger hon.

En röst på NLD ses alltså fortfarande som den tydligaste markeringen mot militären, som säkert väckte en del väljares rädsla inför valdagen. I en intervju inför valet kritiserade överbefälhavare Min Aung Hlaing rösträkningen i 2015 års val och varnade valkommissionen att vara ”försiktig”, vilket många tolkade som ett hot att militären skulle kunna komma att ifrågasätta valresultatet.

Yan Myo Thein, politisk kommentator, säger till Myanmar Times att denna ”rädsla för en U-sväng tillbaka till militärstyre” fortfarande är stark hos många väljare.

– Arvet från hennes far, General Aung San, hennes kamp från tidigare år, hennes utsatthet i den Internationella domstolen och hennes ledarskap under pandemin har bidragit till att hon behållit sin popularitet hos den burmanska majoriteten, säger han till tidningen.

Min Zin, chef för Institute for Strategy and Policy-Myanmar, uttryckte det i en kolumn i New York Times som att NLD:s seger inte ska ses som att väljarna ber om mer av samma, utan snarare att de tror att partiet kan bättre. Många är beredda att ha tålamod, och skulle också argumentera för att en mandatperiod är för kort tid för att ordna upp decennier av vanstyre under militären.

Vid sidan av ett starkt folkligt stöd hade NLD emellertid flera fördelar som regeringsparti med stark ekonomi och nationell räckvidd. Kritiker har påpekat att statskontrollerad media missgynnade oppositionspartier, som också hade sämre möjligheter att nå ut med sina budskap på grund av corona-relaterade restriktioner som påverkade möten och resor.

Valsystemet i sig bedöms också ha gynnat NLD. Systemet med majoritetsval i enmansvalkretsar, där en kandidat vinner hela valkretsen, tenderar att gynna större partier. Exempelvis fick USDP drygt 28 procent av rösterna i 2015 års val till underhuset, men bara 9,3 procent av de valbara platserna. När en vinnare tar hem hela valkretsen främjar det även taktikröstande.

– Det här systemet uppmuntrar väljare att satsa på det säkra kortet, vilket oftast upplevs vara NLD, säger valforskaren Su Mon Thant.