Förra veckan var Aung San Suu Kyi i Haag för att försvara Burma mot anklagelser om folkmord i den Internationella domstolen (ICJ). Hennes beslut att själv leda landets delegation möttes av hyllningar och stöd i hemlandet. Uppståndelsen har varit stor sedan det framkom att hon personligen skulle företräda landet. Stödkonserter och demonstrationer har arrangerats i landsmoderns ära och nyheterna från Haag har fyllt TV-sändningar och förstasidor. Det rapporteras om tittarrekord för direktsändningarna från rättegångssalen. Den som följt rapporteringen i lokala medier kan lätt tro att landet helhjärtat slutit upp bakom statskanslern och den burmesiska delegationen. Och visst är stödet stort, men bakom hejarklacken finns även kritiska röster.

I början av förra veckan gick 17 civilsamhällesorganisationer med anknytning till delstaten Shan samman och släppte ett gemensamt uttalande till stöd för ICJ-processen. 

”Vi uttrycker vårt starka stöd till de internationella rättsprocesserna mot ledare i den burmesiska militären som har tillåtit övergrepp mot landets etniska minoriteter i årtionden utan att ställas inför rätta.” skriver grupperna i uttalandet.

Tidigare har också 48 organisationer kopplade till delstaten Karen gått samman för att uttrycka liknande stöd till ICJ och Gambia. Dessutom har en koalition bestående av Democracy and Peace Women’s Network, Karen Women’s Union (KWU), Ethnic Farmers Federation och Youth for a New Society, gått samman i och skrivit ett gemensamt brev till FN:s kontor i Yangon för att visa att de står bakom anklagelserna mot Burmas regering.

Från internationellt håll har kritiken mot Aung San Suu Kyi och Burmas regering varit hård under en längre tid. Men än så länge, är det bara Canada och Nederländernas regeringar som officiellt uttalat sitt stöd till ICJ. 

Svenska Burmakommittén välkomnar processen i ICJ och ser positivt på att fler och fler organisationer nu uttalar sitt stöd för förhandlingarna. Övergreppen mot rohingyerna följer ett obehagligt mönster som känns igen från konfliktområden i andra delar av landet och det är viktigt att både staten och militären ställs till svars för de brott som begåtts i Rakhine såväl som i andra delar av landet.