Myanmar eller Burma?

Namnfrågan har diskuterats livligt ända sedan 1989 då den dåvarande militärregimen bestämde sig för att döpa om landet från Burma till Myanmar, eller för att vara noggrann, från the Socialist Republic of the Union of Burma (som landet hette enligt konstitutionen från 1974) till the Union of Myanmar.

Koloniala konnotationer med namnet ”Burma”?

Militärregimen hävdade att ”Burma” var ett kolonialt namn och ett namn som dessutom syftade på den burmanska majoritetsbefolkningen. ”Myanmar” å andra sidan, skulle innefatta alla etniska grupper i landet och vara inkluderande. Många bedömare menar dock att detta var en hemsnickrad och historiskt felaktig konstruktion. De båda namnen syftar på samma sak. Burmakännaren Bertil Lintner skriver i sin bok Burmas Historia (Historiska Media, 2014) att de två varianterna förekommit parallellt genom historien.

”Det mer högtidliga namnet på landet har alltid varit myanma naingngan, eller ”staten Myanmar”, medan det i vardagstal alltid kallats bama pyi, det vill säga ”landet Burma”, vilket kan jämföras med ”Svea Rike” respektive ”Sverige” på svenska”, skriver han.

Språkrådet hävdar att ”många associerar Burma med det gamla brittiska styret av landet.” De skriver vidare att:

”…i Sverige brukar vi inte byta ut gamla hävdvunna namn utan starka själ. Men Burma är inte en svensk namnform utan mer ett importerat namn som är anpassat till engelskan och som också delvis förknippas med det gamla brittiska styret av landet.”

Men de brittiska kolonisatörerna hittade inte på namnet Burma. Däremot ritade de Burmas nuvarande gränser och förde ett geografiskt område samman som tidigare ej varit enhetligt styrt eller ens del av samma rike. Ett område med betydande etnisk, lingvistisk, religiös och kulturell mångfald. Burmas gränser, som på så många andra håll i världen, är till stor del en kolonial produkt.

Argumentet att Burma inte är en svensk namnform utan en kolonial restprodukt blir således bräckligt. Dessutom är det inte ovanligt att de namn vi i svenska språket använder för olika länder är just ”importerade” exonymer (ortsnamn på ett för orten främmande språk). Landet Japan heter exempelvis som bekant Nihon eller Nippon på japanska och ordet Japan antas härstamma från ett engelskt uttal av det kinesiska namnet på landet.

Språkrådet skriver även att ”Myanmar” följer den så kallade MLCTS-standarden för translitteration av burmesisk skrift till latinsk. Men det är knappast en anledning till att byta då MLCTS är anpassat för just formellt språkbruk och inte vardaglig burmesiska.

Protester mot militärregimens namnbyte

Som en protest mot militärens ensidiga beslut 1989 vägrade flera inom oppositionen, människorättsorganisationer, allmänheten och andra stater att acceptera namnändringen. Med tiden och med övergången mot ett mer demokratiskt statsskick som landet inlett har denna attityd dock mildrats och ”Myanmar” får nu anses vara gängse användning i landet. Också internationellt och inom FN-systemet används ”Myanmar”, även om vissa länder gör en poäng av att fortsatt kalla landet för ”Burma”, till exempel USA, Storbritannien och Frankrike. EU rekommenderar den något omständliga kompromissen ”Myanmar/Burma” (fram tills relativt nyligen var det ”Burma/Myanmar”) men i officiella dokument kan man hitta lite olika varianter och ganska ofta använder EU endast ”Myanmar”.

Men den tid då benämningen av landet kunde avslöja vilken ”sida” någon stod på, militärregimens eller demokratikämparnas, är till stor del bakom oss. Dock fortsätter somliga att använda ”Burma” framför ”Myanmar” för att ta avstånd från militären och landets ledare, som fortfarande endast delvis är valda av folket.

Bruket av ”Burma” är vanligare i landets minoritetsområden och bland exilburmeser än vad det är i majoritetsområdena, där burmesiska är förstaspråk. Språkrådets påstående att namnfrågan inte längre är politiskt känslig är en sanning med modifikation. När militärregimen ändrade namn på landet ändrades även ortsnamn och namnen på delstaterna/regionerna. Bertil Lintner påpekar att en del ortsnamn som förr hade en viss betydelse på det lokala språket, i dag helt saknar betydelse på det nya, mer burmesiskt klingande namnet. Detta kan ses som ett led i den burmanisering som länge varit centralmaktens, dominerad av burmaner, politik. Genom ett nationsbyggande (i motsats till statsbyggande) där landets befolkning ska assimileras och enas under föreställningen om en religion, ett språk och en etnicitet försöker de skapa bilden av en stark nation. Om detta har bland andra Paul Keenan skrivit i By Force of Arms: Armed Ethnic Groups in Burma (Burma Centre for Ethnic Studies).

Svenska Burmakommittén använder Burma

Svenska Burmakommittén lägger ingen politisk värdering i namnet. Vi försöker vara konsekventa med att använda ”Burma” när vi kommunicerar på svenska. Vår policy är att använda de namn och begrepp som vi anser vara mest vedertagna i Sverige. Vi håller oss således inte strikt till uppdelningen ex. ”Burma/Rangoon/Arakan” kontra ”Myanmar/Yangon/Rakhine”. Vi blandar och försöker vara konsekventa och följa språkbruket bland allmänheten och använda det som är tydligt för vår publik i Sverige.

Så tyvärr finns det inga enkla svar på frågan om vad man ska kalla landet. Vi får nog acceptera att olika namn används parallellt och att de till och med blandas (det är ju dessutom vad som rekommenderas gällande språket), precis som i Burma självt.