• Knappt 10% av parlamentsledamöterna är kvinnor
• Den mansdominerade militären kontrollerar 25% av parlamentet
• Bara omkring hälften av alla kvinnor förvärvsarbetar, jämfört med 80% av männen
• Våld i hemmet, sexuella trakasserier och våldtäkt i konflikter är vanligt
• Våldtäkt inom äktenskapet är inte olagligt och det saknas lagstiftning för våld mot kvinnor

Många av Burmas grannländer har mer än dubbelt så stor andel kvinnliga parlamentariker. Knappt 10 procent av ledamöterna i Burmas nationella parlamentet är kvinnor, jämfört med exempelvis 20% i underhuset i Kambodja och 28% i Laos. Snittet för Sydostasien som region är 21% – dubbelt så högt som i Burma. Nere på den lägsta lokala nivån (kvarters/by-nivå) är kvinnors representation ännu lägre – enligt vissa rapporter inte ens en procent. Daw May Sabe Phyu, chef för Gender Equality Network (GEN Myanmar), säger att det finns flera anledningar till detta.

– Kvinnor möter flera hinder och utmaningar i politiken. För det första har vi det politiska systemet i sig självt, där den som får flest röster tar hem hela valkretsen. Det har visat sig missgynna kvinnor, eftersom folk tenderar att då satsa på kandidater som upplevs mer ”säkra”, vilket enligt gällande normer fortfarande oftast är en man. Våra undersökningar visar att till och med kvinnor hellre röstar på män.

– Sen är politiken i Burma alldeles för macho. Dels kommer det från att vi levt så länge under en militärregim, då politik var synonymt med uniformen och armén. Dels har det inneburit att riskerna i politiken varit höga: du har riskerat att kastas i fängelse, och än i dag är politik i mångas ögon ihopkopplat med risk och det ses som en hård arena där kvinnor inte lika självklart hör hemma som män.

Även om det nu bara är 16 procent av kandidaterna som är kvinnor så är det en ökning jämfört med inför förra valet (13 procent). Handlar det helt enkelt om att förändring tar tid?

– Nu ser det ut som att antalet kvinnliga ledamöter i parlamentet kan öka jämfört med förra valet, så visst sker det framsteg, men det är väldigt långsamma framsteg.

Vilket utrymme har frågor som jämställdhet fått i valrörelsen?

– Vi har analyserat valprogrammen från de 22 partier med flest kandidater, och av dem var det bara åtta partier som nämnde jämställdhet eller kvinnofrågor. Generellt handlar det om att kunskapen är rätt låg om de här frågorna, men också att jämställdhet inte upplevs vara en särskilt attraktiv valfråga jämfört med till exempel markrättigheter, utbildning eller hälsa.

Vad har regeringen under Aung San Suu Kyi gjort för att främja jämställdhet under de senaste fem åren vid makten?

– Vi jobbar nära regeringen på nationell nivå och kan se små framsteg. Bland annat har man reformerat den nationella kvinnokommittén (Myanmar National Committee for Women) så att även civilsamhället är inkluderat där numera. Jämställdhet och kvinnors deltagande har också lyfts som en del i dialogen i fredsförhandlingarna.

– Men sett till lagstiftning så har vi inte sett den förändring vi önskat. Vi har tagit fram ett lagförslag för att bekämpa våld mot kvinnor, men det har ännu inte antagits. Som vi sett exempel på gång på gång så finns det ingen rättvisa för överlevare av sexuellt och könsbaserat våld. Det finns ingen rättvisa för alla de som våldtas i konfliktområden.

Vilken skulle du säga är den enskilt viktigaste politiska frågan för kvinnor i Burma idag?

– Våldet mot kvinnor är förstås en väldigt viktig fråga, men från vår synvinkel är det allra viktigaste att säkra kvinnors inflytande i beslutsfattandet. Om vi kan få delta på ett meningsfullt sätt så skulle vi kunna lösa den här typen av problem. Vår prioritet under den kommande mandatperioden kommer därför att vara att kämpa för en 30-procentig kvot för kvinnor på alla nivåer: i politiken, i förvaltningen, i fredsprocessen och så vidare. Vi tror verkligen att det krävs att kvinnor är representerade i beslutsprocesserna för att det ska bli bra beslut.