Intervju, Mae Sot, 24 maj 2022

Tusentals människor som deltagit i motståndet mot juntan i Burma har tvingats fly till säkerhet över gränsen till Thailand. Svenska Burmakommittén träffade en människorättskämpe i Mae Sot, nära den burmesiska gränsen, som nyligen flytt hemlandet. 

Det har knappt gått en månad sedan hon tog sig över gränsen till Thailand. Kvinnan, som behöver vara anonym av säkerhetsskäl, lever i dag gömd som papperslös flykting. Hon försöker undvika att röra sig utomhus för att inte upptäckas av thailändska myndigheter och riskera att deporteras tillbaka till Burma. 

– Jag känner mig som en fånge här, det är mycket oro och osäkerhet, säger hon när Svenska Burmakommittén träffar henne i en lägenhet i Mae Sot.

Hon arbetar för en kvinnorättsorganisation och var tidigare stationerad i Loikaw, huvudstad i delstaten Karenni (Kayah). Men runt årsskiftet belägrades staden av juntans styrkor som genomförde luftangrepp och besköt staden med artilleri. 

– De attackerade med flyg så gott som varje dag. Jag hade aldrig tidigare hört det fruktansvärda ljudet från bomber som faller, men då fick jag höra jag det varje dag. Det var traumatiserande, berättar kvinnan.

I mitten av januari hade omkring hälften av stadens 50 000 invånare flytt undan attackerna. Med tiden insåg också hon och hennes kollegor att situationen blivit ohållbar.

– Det handlade inte bara om bomberna, vi kunde inte längre utföra vårt arbete. Om jag skulle gå ut vågade jag inte ha med mig telefonen, för träffade jag på soldater kunde de kräva att kolla igenom den och se att jag var aktivist. Så jag bestämde mig för att fly.

Hon tog sig till Yangon, men inte heller där kände hon sig säker. Dessutom innebar de återkommande strömavbrotten och nedstängningar av internet att det var svårt att arbeta. Hon tog sig därför till gränsstaden Myawaddy i östra Burma, och vadade över Moei-floden in i Thailand. Nu försöker hon fortsätta arbetet i exil så gott det går.

– Men det är svårt att följa upp vår verksamhet i Burma och kontakta folk som fortfarande är inne. 

Vad tror du om framtiden?

– Det är uppenbart att det folkliga motståndet haft stora segrar, men alla kan också se hur våldet eskalerar. Det blir värre och värre för varje dag som går.

Hon efterlyser mer stöd till aktörer i exil, men också till dem som är kvar inne i Burma.

– Så sent som i går fick jag besked om aktivister som gripits. Det sker hela tiden. Visst finns det många här i Thailand som behöver hjälp, men det är fortfarande väldigt många kvar inne i Burma. Vi får inte glömma att stödja dem med mat, teknisk hjälp och andra resurser.