Kommentar, Stockholm, 25 augusti 2020

Den 25 augusti 2020 är det tre år sedan den burmesiska militären inledde den offensiv i norra Rakhine som inom loppet av några månader kom att driva omkring 700 000 människor på flykt över gränsen till Bangladesh. Det finns inga tecken på att de som flytt kan återvända till Burma i närtid och fortfarande har inga av de ytterst ansvariga ställts till svars för vad FN-utredare kallat brott mot mänskligheten och till och med folkmord.

Tre år efter att fördrivningen inleddes är det uppseendeväckande att så lite har förändrats. Den systematiska diskrimineringen mot rohingyer fortgår och FN-utredare varnar för att de rohingyer som fortfarande befinner sig i Rakhine lever under hot om folkmord. De som flytt till Bangladesh lever i världens största flyktingläger utan utsikter att kunna återvända till Burma inom överskådlig tid.

Dessutom rasar nya stridigheter i norra Rakhine mellan den burmesiska militären och den väpnade gruppen Arakan Army. Humanitärt tillträde till området är fortfarande begränsat, liksom tillgängligheten för media och oberoende observatörer. Inga signaler från burmesiska myndigheter tyder på en vilja att på allvar ta itu med den strukturella rasism som skapat en apartheidliknande situation i Rakhine.

Delar av det internationella samfundet har fortsatt att kritisera militärens och regeringens agerande men väldigt få konkreta åtgärder har vidtagits. Två förberedande processer har påbörjats i Haag, en vid ICJ och en vid ICC, men det är för tidigt att säga vad dessa kommer att resultera i. Få av de konkreta rekommendationer som FN:s utredningskommission för Burma (FFM) presenterade i sin slutrapport har genomförts.

För mer information och bakgrund, läs vår text från den första årsdagen:
Krisen i rakhine – ett år senare