Kommentar, Stockholm, 26 november 2021

Sedan militärkuppen har journalister varit en måltavla för juntan. Många har flytt landet eller håller sig gömda. Av de som fängslats har flera torterats under förhören.

Nathan Maung och Hanthar Nyein höll på att packa ner sitt material och skulle precis lämna redaktionen när soldater med dragna vapen stormade in på Kamayut Media den 9 mars 2021.

– Om vi bara haft 15 minuter mer på oss hade vi hunnit därifrån och inte blivit gripna, säger Nathan Maung, som sedan dess släppts ur fängelse, i ett samtal med Judith Neilson Institute.

– Det var fler än 40 soldater med vapen som kom och de tog alla datorer och all utrustning. De lämnade bara kvar möblerna. Allt annat tog de med sig.

Tillsammans med sin producent och medgrundare av Kamayut Media, Hanthar Neyin, fördes han till ett militärt förhörscenter. Svenska Burmakommittén har tidigare rapporterat om hur militären använder sig av tortyr under förhör, och varken Nathan Maung eller Hanthar Nyein slapp undan den våldsamma behandlingen.

Enligt uppgifter till Committee to Protect Journalists (CPJ) ska Hanthar Nyein slagits i huvudet och bränts med cigaretter på mage, lår och skinkor. Han ska också ha tvingats sitta på knä på isblock med handfängsel bakom ryggen. Nathan Maung berättar att han inte fick mat eller vatten under de första tre dagarna.

– Andra dagen var jag så törstig. Jag bad om vatten men ingen svarade. Jag insåg att jag inte skulle leva länge till och började förlika mig med tanken på att det här kunde vara mina sista dagar i den här världen. Det var väldigt tungt.

Nathan Maung är amerikansk medborgare och han kunde få hjälp av den amerikanska ambassaden i Yangon. Den 15 juni frigavs han och deporterades till USA. I oktober, i samband med en större fångamnesti, släpptes ytterligare 15 journalister, men över 20 mediaarbetare sitter fortfarande fängslade enligt CPJ, däribland Nathan Maungs kollega Hanthar Nyein.

– Det är tungt för honom att ha lämnats kvar samtidigt som andra fångar släppts, säger Nathan Maung.

Svenska Burmakommittén har talat med en burmesisk undersökande journalist och företrädare för ett journalistnätverk i landet som vill vara anonym, och som bekräftar att tortyr av gripna journalister inte är ovanligt.

– Behandlingen varierar. Vissa behandlas bättre medan andra, särskilt journalister som uppfattas ha skrivit positivt om skuggregeringen NUG eller de folkliga miliserna, behandlas väldigt tufft och torteras av soldaterna.

Han säger att det blivit väldigt svårt för journalister att verka öppet sedan militärkuppen.

– Det är väldigt få journalister som fortfarande kan arbeta öppet i landet. Vi tvingas arbeta i hemlighet och vågar inte be myndigheterna om information. De flesta av oss har inte heller någon inkomst längre, så vi är beroende av bidrag från utlandet.

Många journalister har flytt till grannländer som Thailand eller områden kring gränsen.

– Åtminstone under de närmsta åren kommer många burmesiska medier att vara tvungna att verka i exil eller i gränsområden. Det är en otrolig utmaning, inte minst ekonomiskt, för att kunna fortsätta arbeta och betala journalister, säger den undersökande journalisten.

Nathan Maung, som frigavs i juni, säger i samtalet med Judith Neilson Institute att han ändå har hopp för framtiden för journalistik i Burma på lång sikt.

– Jag beundrar verkligen de unga journalister jag träffade i fängelset, bara 20-30 år gamla. Det är ett stort hopp för framtiden i Burma, att de kommer att kunna berätta sanningen framöver.

Vidare läsning
“Våra reportrar kan gripas när som helst” – Intervju med journalisten Ko Swe Win om situationen för medier i Burma – Svenska Burmakommittén