NLD har länge utlovat förändringar i grundlagen. Partiet gick till val på att minska militärens makt och öka inflytandet för landets minoriteter. För detta krävs flera konstitutionella förändringar. Grundlagen, eller konstitutionen skrevs och antogs nämligen av militärjuntan och garanterar militärens politiska inflytande över Burma, bland annat genom att ge militären 25% av platserna i parlamentet oavsett valutgång. Passande nog krävs en majoritet över 75% för att ändra konstitutionen. Med andra ord har militären veto mot alla konstitutionella förändringar. För att fördjupa dig mer i konstitutionens detaljer rekommenderar vi vårt podcastavsnitt från april förra året.

NLD föreslår bland annat att gradvis minska antalet militärer i parlamentet. 15% till valet 2020 och 10% till valet 2025. Förslaget kommer dock alldeles för nära parlamentsvalet  senare i år för att tas på allvar. För att den här förändringen ska antas krävs 75% majoritet i parlamentet. NLD behöver alltså få med sig alla folkvalda ledamöter och minst en av de militärt tillsatta ledamöterna på sin sida för att få igenom förslaget, vilket i sig vore en stor bedrift. Militären har nämligen protesterat högljutt mot förslaget. Dessutom måste förslaget godkännas  i en folkomröstning, vilket får sägas vara mer eller mindre omöjligt att hinna med bara nio månader kvar till valet. Det är alltså högst otroligt att ett sådant förslag ens skulle hinna gå igenom om militären mot förmodan skulle rösta för att ge upp delar av sin makt. Detta väcker frågor om motiven bakom förslaget. Kan lagförslagen avskrivas som ett politiskt utspel inför det stundande parlamentsvalet? Det är ännu för tidigt att säga. Men det är inte troligt att förslagen inom överskådlig tid.

“Om NLD verkligen är intresserad av att demokratisera landets grundlag borde de samarbeta med de etniska partierna och sätta verklig press på militären, inte vända dem ryggen.”

Samtidigt har lagförslagen väckt annan kritik. Burmas etniska minoriteter har länge krävt ökat politiskt inflytande. Men av de sammanlagda 114 förändringar som NLD föreslår finns inget förslag som leder till sådant inflytande. En möjlighet som tidigare har diskuterats finns i  artikel 261. Den som reglerar hur den högsta ministern på delstat-/regionnivå utses. I nuläget utses dessa ministrar av presidenten, på ett sätt som understryker den centrala regeringens makt på bekostnad av de lokala parlamenten. Något som flera etniskt baserade partier länge ansett vara problematiskt och odemokratiskt. Att välja den lokala politiska ledningen är en viktig funktion för lokala parlament. NLDs beslut att behålla den kritiserade artikel 261 gör att klyfta mellan partiet och de etniska partierna växer. Att NLD tar avstånd från de etniska partierna kan komma att få konsekvenser i det stundande parlamentsvalet. Regeringspartiets stöd tros minska i valet 2020 till förmån för de etniskt baserade partierna, inte minst i de delar av landet som befolkas av etniska minoriteter. Ironsikt nog kan konsekvensen av detta  bli att NLD kommer att behöva samarbeta med de etniska partierna för att nå en majoritet i parlamentet. Som läget ser ut nu har NLD bäddat illa för ett sådant samarbete.

De lagförslag om förändringar i konstitutionen som NLD lämnade till parlamentet i slutet av januari kan alltså komma att öka snarare än minska militärens parlamentariska makt. Om NLD verkligen är intresserad av att demokratisera landets grundlag borde de samarbeta med de etniska partierna och sätta verklig press på militären, inte vända dem ryggen. 

Kristina Jelmin, verksamhetschef